I stort sett menlös...

På att blogga just nu, det blir inte alls speciellt mycket.
Men jag har iaf legitima skäl.
Jag är sjuk, och orkar inte sitta framför datorn.
Jag är trött, eftersom jag är sjuk och efter bröllopet.
De anledningarna duger väl iaf?

Jag har ringt runt till lärare jag ska i höst, känns lagomt pinsamt.
"Hej, jag ska läsa Biologi A för dig i höst, men jag vägrar komma till lektionerna...!"
- "Varför vill du inte komma till lektionerna?"
- "Därför att jag tycker skolmiljön och människor är det läskigaste som finns" svarar jag med gråten i halsen.

Men nu är det överstökat. Hittils har ingen sagt emot mig, och jag ska ta det på distans. Har bara 2 lärare kvar att ringa...

På söndag ska jag åka och hälsa på mina bebisar! :) De är så söta nu så det finns inga ord för det.

Just nu är jag så trött att vartenda muskel i hela kroppen värker,
det är fruktansvärt....

Har inte en enda lugn stund, det är full fart hela tiden,
och jag orkar inte.

Jag orkar verkligen inte...

Det kommer inte bli lugnt förens i kanske oktober.

Hur fan ska jag överleva till oktober?!

det gör så ont att jag snart börjar gråta...

Har precis kollat klart på denna film, den var faktiskt helt okej, lagomt söt och hade sina "roliga perioder" och ibland grät jag som om någon dött.

Snacka om att jag är känslig just nu, vet inte om det är PMS eller om jag håller på och lämnar livet för en depression igen.

Just nu är det bara så fruktansvärt ensamt, och en stor klump i magen över oron för lägenheten. Och det är ett X-antal veckor tills nästa psykbesök..... Är ens enda chans att få hjälp när ens psykdoktor har semester att vända sig till psykakuten? Någon som vet?

Så fort man ska sova,
och ligger och vänder och vrider sig,
så kommer alla tankar.

Denna kvälls tankar har varit oro för bröllopet,
allt känns halvklart, och jag får panik.

Brudbukett är inte bestämd
Dj är inte fixad
Placeringskyltar är inte klara
Festhäften inte klara
Väst till Per är inte köpt
Slips till Per är inte köpt
Barnens mat inte bestämd
Tårtan är inte bestämd
Psalmer är inte bestämd
Solo i kyrkan är inte klart,
inga låtar till kyrkan är klara.

och jag känner mig totalt ensam med alla tankar, för att ingen är här och kan lugna mig, jag är helt ensam, och har ingen att dela min oro med just nu...

Hur i helvete ska jag klara av denna sommar själv?
Varför i helvete är du inte hemma?
Jag klarar inte det här längre.
Du oroar dig för att jag skadar mig själv,
varför tror du jag skadar mig själv?

För att ingen hindrar mig,
för att ingen hjälper mig med mina tankar,
med min ångest,
med min oro
mina tårar
eller panik.

Jag sitter här helt jävla själv dag ut och dag in.
Jag är ensam och utstött,
som vanligt då helt enkelt......

Varför blev jag född när vart enda dag är ett lidande? Kan jag inte få göra slut på livet någon gång? Varför envisas ni med att hålla mig vid liv?

Jag är supertrött, och började bli irriterad och grinig redan vid 21.00 tiden ikväll.
Kom i säng vid 22 och jag har legat nu en timma och jag kan inte somna, men jag är så trött och hela kroppen längtar efter sömn.
Troligen uteblir den eftersom jag oroar mig för morgondagen.
Gud vad jag hatar mig själv ibland.....

Tänkte sitta uppe några minuter och sedan försöka igen... Det sägs ju att om man inte somnar inom 10-15 minuter så är det kört, det är bara att kliva upp och vara vaken en stund till och sedan försöka börja om igen...

Jag känner mig ännu en gång panikslagen.
Inget går som jag har tänkt det eller vill.
Allt blir bara fel.
Hela tiden!

Jag vill inte vara ensam mer!
Jag är så trött på att vara ensam!
Ensam
Ensam
Ensam

Om jag inte oroar mig för det ena,
så oroar jag mig för det andra.

Just nu gäller den mesta oron bröllopet,
Ringarna känns inte bra... Vad gör man då?

Blä på livet.

Jag var tvungen att gå och lägga mig och vila,
jag orkar verkligen inte  vara vaken.
Vet inte om det är för att jag kanske är på väg att bli sjuk,
eller om det är pga värmen.
Somnade en timme och skulle kunnat sova mycket längre.
Men jag tvingade upp mig själv!
Nu ska jag ut och gå en promenad med hundarna.

Körtlar i halsen är svullna.
Det är svårt att svälja.
Höger öra värker,
och jag känner mig fruktansvärt slö...


Har inte tid att bli sjuk nu, jag har fått hela helgen uppbokat med jobb, och jag behöver verkligen jobba.... Får ta det lugnt och kurera mig idag tror ja...

Hela kroppen värker just nu, speciellt armarna.
Det är inge kul och jag önskar man bara kunde bota smärtan med ett piller.
Men det går inte alltid.
Jag tror att jag kommer eller redan har fibro. Men jag vill inte säga det till någon ännu,
särskilt inte en läkare.
Jag vill inte vara 21 med fibro....

Mitt lillfinger värker som satan, men där vet jag iaf varför. Det är väldigt svullet och ser ut som en prinskorv, dessutom är det snett. Till och med M höll med om det, och hon håller aldrig med mig annars.

Borde nog ringa till läkaren på måndag.

Så fort jag blir ensam en längre stund kommer tankarna och ångesten.
Ångesten och oron kryper sig alltid sakta fram, och jag får ren panik.
Jag vet att jag inte kan påverka vissa saker som jobbet,
men min kropp och mitt huvud inser det inte.

De fortsätter att mala på, och öka paniken i kroppen.
Och paniken den ökar,
och vart ska jag ta vägen?
Vad ska jag göra för att hindra det?

Just nu har ångesten ställt in sig på jobbet och jag vågar knappt
gå hemifrån,
ifall att de ringer.

Det är sjukt.

... och direkt slår ångesten till, är det hyresvärden som har kommit?

Ni förstår, hyresvärden är grannens son.....

Kollar ut genom fönstret och där står det en bil som jag inte sett förut,

har hyresvärden bytt bil?

Eller är det helt andra personer och jag borde inte oroa mig?

Det är tur att jag snart ska åka till jobbet, och att när jag kommer hem så är sambon hemma och jag slipper då vara ensam....

Jag får sån fruktansvärd ångest bara jag tänker på våran hyresvärd,
så fort jag hör en bildörr slå igen utomhus så är jag tvungen att kolla,
för att se att hyresvärden inte kommer hit!

Det är ingen vidare rolig känsla att hela tiden vara på helspänn,
det är rent ut sagt skitjobbigt.
Jag förstår inte hur det kunde bli så här, vi har alltid sån fruktansvärd
otur
med de hyresvärdar vi har hittat.

När jag är ensam, så funderar jag för mycket, och får ångest, om jag inte mår dåligt för det ena så mår jag dåligt för det andra.

Jag får panik, och hatar att vara ensam, det negativa är att jag kommer vara ensam en hel del denna sommar eftersom min sambo kommer jobba borta, han är alltså hemma några dagar och borta några dagar.

Så jag måste klara mig själv, och det är inte vidare lycket, just nu får jag ångest jag bara ser en annan människa, sociala fobin hoppar in direkt.

Men det värsta är att jag äter, ja jag äter hela tiden ,och inte nyttiga saker, jag måste skärpa mig! Jag behöver gå ner i vikt, jag vill förlora minst 25 kg i vikt om jag ska må bra och vara mig själv igen.

För den jag är nu är inte JAG.

När ångesten slog till som värst så köpte jag en chipspåse i eftermiddags,vad fan ska jag med det till? Jo, jag inbillade mig själv att jag förtjänar den.

Det gör jag inte, jag förtjänar den inte.

För jag har inte gjort de saker jag tänkt göra idag.

Skit också!