I stort sett menlös...

Så fort man ska sova,
och ligger och vänder och vrider sig,
så kommer alla tankar.

Denna kvälls tankar har varit oro för bröllopet,
allt känns halvklart, och jag får panik.

Brudbukett är inte bestämd
Dj är inte fixad
Placeringskyltar är inte klara
Festhäften inte klara
Väst till Per är inte köpt
Slips till Per är inte köpt
Barnens mat inte bestämd
Tårtan är inte bestämd
Psalmer är inte bestämd
Solo i kyrkan är inte klart,
inga låtar till kyrkan är klara.

och jag känner mig totalt ensam med alla tankar, för att ingen är här och kan lugna mig, jag är helt ensam, och har ingen att dela min oro med just nu...

Hur i helvete ska jag klara av denna sommar själv?
Varför i helvete är du inte hemma?
Jag klarar inte det här längre.
Du oroar dig för att jag skadar mig själv,
varför tror du jag skadar mig själv?

För att ingen hindrar mig,
för att ingen hjälper mig med mina tankar,
med min ångest,
med min oro
mina tårar
eller panik.

Jag sitter här helt jävla själv dag ut och dag in.
Jag är ensam och utstött,
som vanligt då helt enkelt......

Varför blev jag född när vart enda dag är ett lidande? Kan jag inte få göra slut på livet någon gång? Varför envisas ni med att hålla mig vid liv?