3 kassa dagar på koster...

Ja, nu ska jag försöka orka berätta allt som har hänt de senaste dagarna...

I tisdags efter jobbet skulle jag åka upp och hälsa på sambon som jobbar på koster, något jag verkligen såg fram emot, bo i båten några dagar, sola och bada, och bara vara. Och umgås med älsklingen på kvällarna när han slutat jobbet.  Så när jag slutade jobbet så beger jag mig glad i hågen uppåt...

Bilresan gick bra, men parkeringen skit, letade efter parkering och på vartenda automat så stod det max 10 timmar, och det kostade 12 kr timme... Så jag la in 47 jävla kronor och fick ändå bara stå till klockan 17.45, skyndade mig iväg till båten med en full och tung väska och Åskar i andra handen, och hanhund som han är så ska han stanna hela tiden och lukta, och när jag inte lät honom så blev han lagomt tjurig.

Hann precis med färjan och slår mig till ro på den fullproppade båten och ringer panikslagen till Per och säger att vi måste lösa detta med bilen för annars så lär vi få en hel del parkeringsböter, och det är inte så kul. Han hör sig för på jobbet om det är några som ska åka in till fastlandet idag vilket det inte var, så jag fick åka till Koster, lämna väskan till Per och sedan gå tillbaka och sätta mig på färjan och åka tillbaka igen....

(Jag hatar människor, människor ÄR farliga, jag lovar)

Väl tillbaka i Strömstad så har jag över 2 timmar på mig innan nästa båt går igen, så jag traskar iväg till turistbyrån och frågar efter långtidsparkering. Hittar en så jag åker dit, och lämnar bilen, 30 kr dygn kostar det, åker en gratis buss tillbaka och går sedan och traskar på "stan".

Får för mig att ringa upp kenneln som jag pratade med häromdagen, men samtalet bröts den dagen pga olika saker, så nu ringde jag upp och vi fortsatte samtalet. Det verkar vara en toppenbra kull som ska komma, och hon tyckte att jag lät bra så jag har fått skriva upp mig på intresselistan, och i helgen så kanske valparna föds!!! :) *lycka* Så om bara 2 månader får jag en liten bebis i huset *lycka*



Efter att jag pratat med kenneln så ringer jag som är så lycklig hem till mamsen och papsen och pappa svarar, han blir glad för min/vår skull självklart, men så börjar han med orden : Sara jag måste berätta något för dig.......
och så fortsätter han "Jag fick ett sms från mamma, Hon är borta nu, Hon har fått somna in"     :(

Så från att ha varit så lycklig så blev det en fruktansvärd dag och start på "helgen ".  A-L min mammas bästa vän, min "extra mamma" har somnat in 44 år gammal. Cancern tog henne till slut, och hon har kämpat så länge, men nu orkade inte kroppen mer :(  Det är så fruktansvärt! Men hon lider inte längre, hon har fått lida så himla länge, och har varit så sjuk. Nu sitter hon där uppe och vakar över sin familj och oss andra. Hon lever kvar i våra minnen. Men vår saknad är stor.



Dagen efter så är det strålande solsken, det var det ju iuförsig dagen innan också, så jag sitter och solar i sittbrunnen och blir brun som en kaka! :) Bestämmer mig för att gå upp till det ställe som Per jobbar och lämna hans mobilladdare eftersom hans batteri började dö. Efter att jag gjort det så går jag och Åskar vidare på promenad, och vi stannar på en klippa vid havet.

Åskar apporterar pinnar, och jag solar. Klänningen, mobilen och kameran ligger i handväskan bland mycket annat på en säker plats (trodde jag iaf) helt plötsligt så tar Åskar en stor lov uppe på land innan han hämtar upp pinnen som jag just kastat och vad händer?!

Hunden fastnar i handväskan.......

.... och drar ner hela den i havet.

Så jag var tvungen att hoppa i det kalla vattnet och plocka upp den, så nu är min mobil stendöd och så även kameran.

Förbannade skithund! Jag tror aldrig att jag varit så arg på honom någon gång, och det värsta var att jag kunde inte ens skälla på honom eller något eftersom han inte gjorde det med flit....

Klänningen var genomsur, så jag fick gå igenom halva koster (kändes det som) till båten, och människor glodde.. *suck* Jag mår ju så bra när folk kollar på mig *not.


Så det var verkligen skitkassa dagar, och jag trodde att det var över med allt detta.

Sista dagen, dagen då vi skulle åka hem, så gjorde i ordning båten för att lämna den. Och när jag sedan kliver av båten, vad händer då? Jo, jag tappar mina sprillans nya solglasögon som sjunker till botten direkt, utan möjlighet att hinna plocka upp dem! :(

Senare på dagen proväter vi iaf bröllopsmiddagen som var jätte god! Men jag var hur yr som helst, och yrseln fortsatte och jag konstaterade att jag hade fått solsting.

Så jag hade verkligen 3 st riktigt jävla kassa dagar!!!

Och inte nog med det så har morfars hjärta pajat som jag skrev i ett tidigare inlägg...

Jag menar hur mycket värre kan det gå?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0